Linda Löfwing

Linda Löfwing

När slår drömmen in? Fanns det en dröm? Eller händer det utan att man märker det? Medan man borrar trekammarbrunnar, drar avlopp, gräver ner fiber, bygger en länga, lägger lertegel på taken. Först efteråt blir man varse, kanske inte en dröm, säger Linda, men en röd tråd.

För egen del har det handlat om kök och mat så länge hon kan minnas. Pappan drev storjordbruk tillsammans med sina bröder på Stora Bjurum, gården där hon växte upp. Linda lärde sig skala grillkorv innan hon kunde gå. Tidigt fick hon hjälpa till, mala kött, stoppa korv, göra rent köttkvarnen, diska kärl och skålar. Gården hade kor, mjölk- och köttproduktion, avel, slakteri och gårdsbutik. Det fanns alltid något att göra.

Med anställda på gården kunde de ha så många som tolv i maten hemma. Man fick vara med och laga, duka, servera och se till att alla trivdes. För mig var det den naturligaste sak i världen, säger Linda. Jag visste inget annat. På Stora Bjurum hölls gästabud för 600 inbjudna med helstekt spädgris på roterande spett. Då lär man sig en del om mise en place och logistik.

Föga förvånande blev hon kock. Ett tag skötte arbetade hon i köttbutiken och charken på Stora Bjurum, tog hand om kalvarna och mjölkningen och stod i sina blivande svärföräldrars guld- och uraffär innan hon gjorde sina första lärospån som professionell kock och konferensvärdinna på Dagsnäs slott, erfarenheter hon tog med sig till Persberg på andra sidan sjön.

Ett äventyr har det varit, en svindlande och vindlande färd på ort och ställe. På styvt två decennier har de hunnit mer än de flesta av oss på en livstid. Av Holgers hemman i backen blev en kulinarisk och kulturell attraktion.

Hur bär de sig åt? Vad är hemligheten, förutom svärmödrar som aldrig sviker? Svårt att säga. Kanske har dynamiken med kynne att göra, ett vinddrag mellan två temperament. Linda talar om Göran som snabb och impulsiv och sig själv som raka motsatsen, långsam och försiktig. Fast inte alltid, invänder Göran. Som den gången du fick syn på Siv och Stina Juhlins servis i serien Natur från Gustavsberg, då när vi öppnade kafé i lagården och borde ha tänkt på ekonomin. Linda blev hjälplöst förälskad. De var fattiga men den gröna färgen gick inte att motstå, krusbärs, transparent på benporslin, så vackert och så dyrt. För en enda kopp med fat fick man tjugo muggar på IKEA. Tala om impulsköp. Men vad gör man?

Något för ögat, något för gommen, något för själen och något för magen är hennes filosofi. Måltiden som helhetsupplevelse är numera ett mantra som ständigt mumlas i matlagningsprogram och måltidslektyr. Men Linda menar det. Och mätt och belåten ska man bli. Det lärde hon sig hemma på Stora Bjurum.

Omsorgen om mat och gäster är A och O. Hon konstrar inte till det i köket. Menyn är årstidsbaserad, rätterna enkla, basic med något slags twist, riktiga råvaror, helst lokalproducerade, gärna primörer, Vänerlax och mjäll sparris på våren, mustigt vilt och rönnbärsgelé på hösten, hos Löfwings äter man i säsong om Linda får bestämma. Det får hon. Och för omsorg är det säsong året om.